För nu stiger jag upp och jag tänker på den där koppen kaffe, som jag snart får. Och den väntar jag på med iver. Men före det får jag gå till min garderob och välja ut dagens outfit, vilket även det är roligt. Medan jag dricker mitt kaffe läser jag bloggar och tänker på dagens program. Vad skall man göra, vilka människor och bekanta man kommer att se etc etc. Redan det att få träffa sina kära vänner får man att stiga upp på morgnarna.
Min konstanta depression påbörjades i princip i samband med att morfar dog för två år sedan. Då var det mycket annat som också inverkade på min depression och jag kan nog erkänna att depressionen fortsatte utan paus tills jaa, för ett par månader sen. Ja, jag tror den slutade tills sommaren. För sedan dess har jag nog inte varit deprimerad, nu när jag faktiskt tänker efter. Sedan sommarens början, har jag faktiskt känt mig riktigt lycklig.
Och nu när jag faktiskt tänker efter igen. Det är ganska skrämmande det där. Hur länge en depression kan pågå. Nästan två hela år för mig! Det kanske inte har märkts på mig att jag har varit deprimerad. För det har inte varit någon "stark" depression, men den har trots allt varit där.
Nu är jag i alla fall glad och lycklig på riktigt igen! Nu skall livet levas och njutas av! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar