Det här inlägget är ämnat åt min syster, en äkta saaristolaisjuntti. I lördags åkte hon hela vägen från den lilla trygga ön till stora otrygga Åbo, med mammas bil. Hon skulle stanna en natt i stora otrygga Åbo innan hon flyger iväg till den stora okända världen, Och som mormor säger till henne så säger jag också varje gång: "Et får no ta å slut me hede flyygandes nu" (Ursäkta min rostiga närpesiska)
Men i alla fall så sitter jag på balkongen när hon kommer. Sakta men säkert kör hon den stora Volvon. Efter att hon hade parkerat hoppar hon bokstavligen ut ur bilen och springer flera varv runt bilen. Antagligen för att kolla om alla hörn och dörrar på bilen fortfarande är kvar. En bil går ju lite hårdare än en traktor, så chansen finns att nått flyger av på vägen, hehe =D Ojoj, hon är nog en så söt tjej hon!
Efter en stund går vi till bussen och då skall vi gå över vägen samtidigt som det kommer en bil. Men bilen stannar för oss och vi går över. Då vinkar min syster till bilisten. Och så utropar jag; "flirtar du med bilisterna?" Och min syster svarar "Nej, man ska ju vinka åt dem för att tacka, gör inte du det?" Då svänger hon sig om. Bilisten hade nu stannat i korsningen och vinkade flera gånger till min syster, så uppenbarligen trodde han att hon på riktigt flirtade med honom, hahahaha!!
Men det är sant, jag vinkar inte åt bilisterna om de stannar för mig. Kanske för ca 10 år sedan då jag flyttade hemifrån skulle jag ha gjort det. Men inte längre, antagligen för att jag inte litar på människor längre efter att ha bott i stan så länge. Det lönar sig alltså att vara en liten och söt skärgårdsbo som vinkar åt alla och springer runt bilar av glädje.
Jag älskar min lillasyster så grymt mycket, för att hon är så söt och knasig =)
