Den vanliga vardagen

För två veckor sedan berättade läkaren åt mig att jag har kronisk insomnia, jag kan inte somna in och när jag äntligen gör det så vaknar jag igen efter nån timme och samma rumba om igen.

Det här är inget ovanligt, så det är inte något som är synd om mig. Det är bara något grymt utmattande för mig själv. Jag läste någonstans att det är 10% av hela världens befolkning som har lider av insomnia, så vanligt är det. Jag har alltid haft sömnproblem och dålig sömnkvalitet. Det är väl därför jag ibland har kunnat "sova" i 16 timmar.

Med lite sömn klarar man sig en tid, men inte alltför länge. För ca 1,5 år sedan började jag tydligen klaga på att jag sov dåligt, då en kompis sa att jag borde skaffa sömntabletter. Och jag blev nästan arg på honom - nått såndärnt behöver jag inte, tänkte jag. I somras blev det ännu värre. Jag visste inte hur jag skulle klara av 5 dagars arbetsvecka, för att jag var så trött, alltså påriktigt trött, som i sömnlöst trött. Och för ca 2 månader sedan tappade jag sömnförmågan totalt. I ungefär 4 veckor räckte det ca 3 timmar innan jag fick sömn, sedan vaknade jag efter 2 timmar och låg vaken resten av natten, tills väckarklockan ringde. Efter jobbet gick jag och la mig, men ingen sömn. Så höll det på i några veckor tills min kropp sa till.

Läkaren gav mig ett sömnmedel och sa att en halv tablett skall räcka. EN tablett fick inte mig att somna, så utöver det fick jag ett till, annat sömnpreparat som läkaren sa att var ännu starkare så en fjärdedel av del, utöver den ena hela skulle räcka. Jag testade mig fram och en hel av vardera fick mig att somna och då sov jag helt okej

Men eftersom man kan bli beroende av och van vid sömnmedel, så får man inte äta dem alltför ofta. Nu, 1,5 vecka senare slutade jag med sömnpillren och jag har prövat mig fram. Efter 3, så gott som, sömnlösa nätter håller jag på att bli galen. Jag får helt enkelt inte sömn av mig själv, fast jag är sjukt trött. Och när man inte sover, så orkar man inte heller göra nått, tyvärr,,,, 

Läste på instagram ett ordspråk om insomnia som löd ungefär "Du sover aldrig, men du är aldrig helt vaken heller" och det är något som stämmer sjukt bra. Utan sömn så försvinner din koncentrations- och prestationsförmåga helt. Det enda du tänker på är att få fara hem och sova. När du väl kommer hem och går och lägger dig så får du inte sömn.

Det var det om det. Hoppas ni andra har sovit bra och att er vecka blir helt huippu! <3 div="">

Vet ni den där känslan...?

Vet ni den där känslan då man på måndag morgon tänker "varför kan det inte vara fredag?" då väckarklockan ringer? Idag hade jag en stark sådan känsla. Jag har den nog varje måndag, men idag var den extra stark. Inte skall det väl vara så att man varenda måndag längtar till fredag? Veckan går ju nog jättefort och jag har mycket att göra, men oj så jag längtar till fredagarna. Är det nått fel på mig?

Jag jobbade i lördags och innan jag hade redovisat, stängt och bytt om så var kl. 15. Därefter for jag och åt med min kompis Fia. Hann bara hem i duschen så for jag på nytt till stan på ostbricka. Och jag var så trött att jag redan på lördagskvällen tänkte att jag skulle sova länge på söndagen. Jag vaknade ca kl. 11 med huvudvärk. Trodde den skulle gå över med lite morgonkaffe (jaa, och så storgrät jag samtidigt då jag såg på Pearl Harbour, jättesorgligt då Danny dör). Huvudvärken gick inte över. Jag tänkte att det beror på att jag inte hade ätit mat ännu. Jag åt och huvudvärken blev bara värre och det började bara flimra för ögonen. Jag kunde inte ens hålla ögonen öppna. Jag trodde jag hade migrän. Mot kvällssidan for jag ut för att få frisk luft och hoppas på att det skulle bli bättre. Det blev inte det. Jag stod i köket o höll i mitt huvud för det tog så ont. Tänkte att om jag tar värkmedicin och går o lägger mig så borde det gå över hoppeligen under natten. Det räckte 10 min så började det redan gå över, men jag var mör i huvudet resten av hela kvällen. Och mör har jag ännu idag varit.

Min poäng i det här är att helgerna är för korta. Lördagen jobbade jag och på söndagen mådde jag ännu sämre än vad jag brukar efter en rolig utekväll. Och välkommen måndag, så jag saknat dig <3 p="">
Hälsningar, hon som längtar efter fredag

Mysigt med höst igen =)

Förstå mig inte fel nu, för jag älskar sommaren över allt annat. Den skulle kunna fortsätta året runt. Men visst är det skönt då hösten börjar och du får krypa in i ditt ide igen. Känslan när du kommer hem på kvällen, får sätta på yllesockorna, lägga dig under filten och kolla på TV med en tekopp i handen, visst måste ni erkänna att den känslan är härlig. Eller det tycker jag åtminstone.

Jag har haft en så händelserik, men också otroligt intressant vår och sommar, så jag är bara glad över att det är höst nu och allt lugnar (hoppeligen sig en aning).

Våren började med att jag tog tjänstledigt från min (trodde jag, haha!) trygga vardag och arbetsplats för att testa på nått annat då jag var så jädrans trött på jobbet. Jag fick 4 månaders tjänstledigt + en månads semester. Allting gick fint och jag stortrivdes på mitt "sommarjobb". 3-4 veckor före det skulle sluta och jag skulle påbörja min "sommarsemester" så erbjöds jag en halvtidstjänst på företaget, tills vidare, tills årets slut, Sen får vi se. Och oj så det lät lockande. Men bara halvtid. Klara jag mig på det? Inte många månader i alla fall. Är jag alltså beredd att säga upp min trygga vardag mot det otrygga?

Jag ville tänka på saken och faktiskt vara säker på mitt beslut. Jag funderade några veckor och bestämde mig under helgen. Följande vecka fick jag ett samtal från det företag som jag hade tjänstledigt.

Idag har jag i princip halvtidssemester. Jag skulle ha haft semester, men istället har jag uppsägsningslön, samtidigt som jag jobbar halvtid. Haha, det låter knäppt jag vet. Jag har haft mycket att tänka på och nu tänker jag inte tänka på en liten stund. Sen ska jag tänka igen. Men först ska jag njuta lite av de mysiga höstkvällarna. Hoppas ni också gör det!

Och hoppeligen kommer jag ha tid att uppdatera min blogg från och med nu =)

"Be not afraid of going slowly, be afraid only of standing still"

Stora bekymmer - det är mycket nu

Hej alla sötnosar!

Jag har stora bekymmer och många tankar just nu så nu tänkte jag avlasta lite av dem på er =)
Om ni får det årliga brevet hem på posten av Finnpanel om deras undersökning av ert TV- tittande och radio-lyssnande, släng inte snälla brevet i soporna utan att ha öppnat det. Det innehåller nämligen 5€. Totalt 1100 brev har skickats ut till finska hushåll och tänk hur många som slänger brevet rakt i soporna, med sina 5€!?!? Jag tänkte i alla fall på att slänga det denna gång... Fy på mig....

Mitt andra, nåjaa bekymmer kan man ju inte kalla det, men tankegång. Det här är ett litet, men bra tips för alla sushi älskare. Och det är ett väldigt dåligt tips av mig, fy på mig. Jag skäms. Men med, hmm.. Jag kan inte ens skriva namnet... (TS... du vet vem, eller så frågar du privat) ....medlemskort får man 20% rabatt på Hanko sushi. Och för dem som inte har medlemskortet så är det gratis att skaffa det fram tills 31/8 =)

Puuuh, nu lättade tyngden på mina axlar en aning. God natt!! =)

En godtrogen saaristolaisjuntti

Det här inlägget är ämnat åt min syster, en äkta saaristolaisjuntti. I lördags åkte hon hela vägen från den lilla trygga ön till stora otrygga Åbo, med mammas bil. Hon skulle stanna en natt i stora otrygga Åbo innan hon flyger iväg till den stora okända världen, Och som mormor säger till henne så säger jag också varje gång: "Et får no ta å slut me hede flyygandes nu" (Ursäkta min rostiga närpesiska)

Men i alla fall så sitter jag på balkongen när hon kommer. Sakta men säkert kör hon den stora Volvon. Efter att hon hade parkerat hoppar hon bokstavligen ut ur bilen och springer flera varv runt bilen. Antagligen för att kolla om alla hörn och dörrar på bilen fortfarande är kvar. En bil går ju lite hårdare än en traktor, så chansen finns att nått flyger av på vägen, hehe =D Ojoj, hon är nog en så söt tjej hon!

Efter en stund går vi till bussen och då skall vi gå över vägen samtidigt som det kommer en bil. Men bilen stannar för oss och vi går över. Då vinkar min syster till bilisten. Och så utropar jag; "flirtar du med bilisterna?" Och min syster svarar "Nej, man ska ju vinka åt dem för att tacka, gör inte du det?" Då svänger hon sig om. Bilisten hade nu stannat i korsningen och vinkade flera gånger till min syster, så uppenbarligen trodde han att hon på riktigt flirtade med honom, hahahaha!!

Men det är sant, jag vinkar inte åt bilisterna om de stannar för mig. Kanske för ca 10 år sedan då jag flyttade hemifrån skulle jag ha gjort det. Men inte längre, antagligen för att jag inte litar på människor längre efter att ha bott i stan så länge. Det lönar sig alltså att vara en liten och söt skärgårdsbo som vinkar åt alla och springer runt bilar av glädje.

Jag älskar min lillasyster så grymt mycket, för att hon är så söt och knasig =)

Ett jobbigt dygn

Ojojoj så länge sen jag skrev ett blogginlägg senast! Och mycket har hänt under tiden. Senaste inlägget handlade om min tandoperation och ja, det blev ju en hel del komplikationer efter den. Det visade sig att jag fick en spricka genom hela nedre käken. Detta visade sig dock 2 månader efter operationen. Tur i oturen så var sprickan lodrät och inte vågrät. Om den skulle ha varit vågrät skulle jag ha varit tvungen att fara på en omedelbar käkoperation. Men eftersom den var lodrät så fanns det en möjlighet att den kan läka av sig själv. Idag hade jag efterkontroll. Sprickan, ja han var kvar han men han blivit en aning mindre, så nästa efterkontroll är om en månad igen. Enligt tandläkaren läker den ovanligt långsamt... Och jag som hade köpt hårt godis på båten igår bara för att jag trodde att jag skulle få OK av tandläkaren att äta hårda saker igen, men så blev det inte denna gång heller.

Jag har nu varit på en liten resa till Stockholm. Roligt var det och imorse kom jag hem, Igår kom jag till terminalen ganska tidigt och där var två utländska män, en av dem var i fyllan och skulle nödvändigtvis prata med mig. Efter en stund konstaterade han att jag bara var överflödig och kaxig, då jag inte ville prata med honom, Mittiallt började han krama mig och slicka mig på halsen. Jag höll på att få en hemsk panik, men ville inte bli någon galning där och skapa scen så jag knuffade bort honom.

Imorse hade jag 1 timme tid på mig att äta frukost innan båten tog i land. Och oj vad jag skulle njuta av den timmen, innan den stressiga dagen sätter igång. När jag kommer till frukosten står 3 vaktmän och pratar med henne i kassan. Det visar sig vara en man som är helt crazy i matsalen så de går och kastar ut honom. Helt galen var han då också. Jag går och tar mat och sätter mig där det finns plats. Efter att jag började äta så töms matsalen så småningom och det blir lugnare. Då hade jag ca en halvtimme kvar att njuta. Och oj så skönt att njuta av morgonen då jag var übertrött. Då kommer en man och sätter ner två mjölkglas mittemot mig, på andra sidan bordet. Av alla lediga bord, så sätter sig mannen i mitt bord, precis mitt emot mig och oj vad jag blev störd på mannen. Då kollar jag upp på honom. Det är den galna mannen! Vaktmännen hade släppt honom och han hade fått fortsätta sitt frukost-ätande. Då började han igen. Med hög röst började han förklara för mig vad som hänt. Alla vänder sig om och stirrar på oss. Han var galen på japaner. Och båtföretaget vill inte längre ha finska kunder. De vill ha japanska. Båtföretaget vet minsann inte hur de ska sköta om sina kunder och inte heller hur de ska sköta prissättningen osv... Av alla som satt i matsalen valde han mig att berätta detta för. Och alla stirrade på oss. Morgontrött var jag men jag försökte försiktigt förklara snällt för honom men han lyssnade inte, utan fortsatte sin story. Dit for min sista "lugna" halvtimme innan stressen.

Efter att ha stressat till tandläkaren och hos honom så stressar jag till jobb. Hinner inte jobba länge innan min telefon ringer. Okänt nummer, så jag svarar inte, har inte tid. Så kommer det ett meddeladen "Hej, ring mig så fort som möjligt. Du har troligtvis vattenläckage i din lägenhet. H. Disponenten" Jag går i panik och ringer henne direkt. Jag har ju inte varit hemma på 3 dagar, så jag vet ingenting om ingenting. Hon frågar om de får gå in i min lägenhet och så ringer hon mig när de vet mer. Gissa om jag kunde koncentrera mig på arbetet efter det? Hon kontaktade mig ganska snart och berättade att WC-knappen hade fastnat "nere" och att det inte var någon fara, men att det skall repareras.

Så kort men koncist, jag har inte haft något bra dygn, men jag vet att många har det mycket värre än mig. Att få veta att ens kompis, som inte är mycket äldre än mig har fått cancer, får dessa bekymmer som jag har nu har berättat om att bli minimala. Alla mina tankar har riktats till henne efter det.

Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på lite mindre händelsefyllt kommande dygn.

Det där med att ta bort visdomständer

För ett par veckor sen besökte jag min tandläkare för att jag hade otroligt sjukt i tänderna. Det visade sig vara en visdomstand i nedre käken som ville ut, men som inte hade möjlighet att komma ut pga att det var för trångt. Tanden var alltså inne i tandköttet ännu. Jag fick remiss till en munkirurg, som skulle operera bort tanden.

I fredags besökte jag då denna munkirurg. Det började med att det togs röntgenbilder på min käft. Jag ville absolut inte se bilden eftersom jag är överkänslig för allt såntdär. Nåjaa, jag fick se den. Jag höll på att svimma. Men det visade sig att förutom den högra visdomstanden på högra sidan i nedre käften, så ville även den vänstra visdomstanden fram, men den växte snett. Så tandläkaren bestämde sig för att operera bort båda två samtidigt. Efter första tanden märkte han att hela min käk var inflammerad, så då bestämde han sig att ta bort alla fyra visdomständer, för säkerhetsskull.

Det var inte världens lättaste operation. Alla fyra tänder satt så hårt fast, att han fick skära sönder alla tänder i flera delar innan han kunde få bort dom. Jag fick lyckligtvis mycket bedövning, men av den mängd bedövning jag fick, så innehöll det så mycket adrenalin så hela min kropp skakade tidvis under hela operationen. Obehaglig upplevelse. Operationen tog totalt 1,5 timmar och under den tiden höll jag på att svimma ungefär 3 gånger och tandläkaren och hans assistenter fick göra allt för att hålla mig vaken. Jag fick t.o.m. höra på klassisk musik. Eftersom två av tänderna var inne i tandköttet ännu, så fick tandläkaren skära sönder halva min nederkäkes tandkött för att komma åt tänderna, Han sydde såklart ihop det igen, men det känns inte alltför skönt nu så här efteråt med massa trådar i munnen.

Efter att operationen var klar, så var jag fortfarande så svimfärdig att jag inte kunde gå på egna ben. Jag satt i ungefär 15 minuter kvar i läkarstolen och så råkade jag få syn på mitt ansikte. "Nej herregud - jag ser ju ut som en sjukt glad hamster"och så höll jag på att svimma pga min överkänslighet.. Ja, jag hade fått så mycket bedövning att jag inte kunde stänga munnen, så jag såg ut som en glad hamster.

Sedan skapade jag lite kalabalik på tandläkarstationen. De fick leda ut mig i vänterummet, eftersom jag fortfarande inte kunde gå på egna ben. Först hade jag tänkt ta bilen dit, men tänkte att det är säkrast att ta bussen. Nå med mitt fina ansikte så skulle jag absolut inte visa mig på någon buss, så efter att ha lite vilat upp i vänterummet, så försökte jag fråga om receptionisten kunde beställa taxi åt mig. Det gick ju bra att prata med en bedövad käft. Det blev liksom "volppsta tihlata tatscki", lät lite som Kalle Anka, Receptionisten förstod inte alls vad jag ville. Men sedan fick jag ordet "taksi"ganska bra sagt, så hon förstod. Men eftersom jag var helt ensam, så blev de ganska oroliga. Det hela slutade med att nästan alla assistenter och tandläkaren stod och höll i mig i vänterummet. Men jag fick hjälp till taxin och taxitanten fick veta vart jag skulle. Jag kom med många om och men hem, helt nerdrogad och utan att svimma!!

Nu har jag fortfarande sjukt ont i min mun efter tre dagar och ser ut i ansiktet som om jag har tredubblat min vikt.. Jag äter värkmedicin stup i kvarten, plus antibiotika för inflammationen. Allt ska vara som normalt om 3 månader och svullnaden skall vara borta om 3 veckor, Värsta svullnaden skall vara borta om en vecka, så jag ska börja kunna prata och äta igen normalt. Just nu kan jag inte öppna min mun mer än någon centimeter så all mat jag får i mig, så dricker jag. Jag är konstant hungrig och en Kotipizza skulle smaka otroligt gott nu!

Det är vanligt att ta bort visdomständer och många har berättat om det tidigare. Min egen tandläkare sa att det är mycket vanligt att operera bort visdomständer men jag har aldrig förut hört av någon om hur det är att operera bort tänder som inte ännu syns. Och därför var jag nervös inför operationen, Jag trodde jag skulle operera bort 1 tand men det blev 2 istället. Båda tänderna i övre käken var redan utvuxna och nu efteråt har jag inte lika ont i övre käken, som i nedre käken.

Men ett tips för er som aldrig har dragit ut visdomständer förut; får ni möjligheten att dra ut alla 4 tänder samtidigt, så gör det! Smärtan är otroligt hemsk efteråt, men sedan behöver ni inte fundera på att gå igenom alltihopa på nytt... Jag vill absolut inte vara med om samma sak en gång till!