Jag tänkte att jag skulle berätta om mitt liv lite. Förra måndagen fick jag ett meddelande som förändrade mitt liv på ett par minuter. Mitt trygga liv blev otryggt. Den skräcken som jag varit rädd för kom... Samarbetsförhandlingarna på mitt jobb, på min avdelning påbörjades förra måndagen. Hela min avdelning skall stängas. När den stängs är ännu ett frågetecken. Högst antagligen redan om 5 veckor. Det är då samarbetsförhandlingarna slutar. Därmed blir jag arbetslös.
Men jag får inget arbetslöshetsunderstöd då jag fortfarande är studerande. Jag är studerande fram tills 31.12.2013, då mitt nuvarande arbetskontrakt egentligen går ut. Jag får inte heller studiestöd, fast jag har tillräckligt med studiepoäng, då jag redan detta år har förtjänat över inkomstgränserna. Detta betyder att jag fram tills 31.12.2013 inte har någon slags inkomst, finska staten hjälper mig inte på någon front, men jag har utgifter. Detta har jag varit rädd för hela tiden och nu händer det.
Jag har alltså inte något annat val än att flytta hem till mina föräldrar tillsvidare. Där jag inte har bott på snart 9 år. Herregud. Men som tur har jag föräldrar som låter mig bo hos dem.
Mina planer var att jag skulle jobba på det nuvarande jobbet tills jag får pappren från skolan. Då skulle jag kunna söka nya jobb med två utbildningar. Så som sagt, mitt liv ändrades på några minuter och om 5 veckor blir det att räkna varenda cent igen...
