Finlandssvensk i oktober

Igår pratade jag med en finskspråkig kvinna, som inte gillade att prata med mig för att jag var svensk. Därefter pratade jag med en rikssvensk man som inte tyckte om att prata med mig för att jag var finne. Det är ju jobbigt det här att vara finlandssvensk, att vara precis mittemellan de två. Du är inte en finne, men du är inte en svensk heller. Så därefter blev jag på dåligt humör. För att jag rankas av båda ländernas medborgare. Men som tur var, så fick jag prata med ett finskt fyllo, som minsann gjorde min dag. Helt i fyllan och helt fördomsfri. Och superrolig att prata med! =D

För mig är oktober den värsta månaden på året. Det är då allting dåligt händer, plus att det är en deprimerad månad annars också. Det är exakt ett år sedan jag blev uppsagd från en ljuvlig arbetsplats. Inte för att jag på så sätt sörjer det. Det var då bara en otroligt jobbig period. Livet går vidare med nya utmaningar och äventyr. Men det harmar något grymt att jag blev uppsagd, avdelningen avslutades. Jag for inte frivilligt därifrån och jag kan inte återvända om det skulle vara så att jag skulle vilja det. Jag har drömt om det här några nätter den här veckan, konstigt.

Dessutom var det exakt ett år sedan min älskade Fifi hund togs hand om av änglarna. Henne har jag däremot tänkt jättemycket på den här veckan. Tänk att man kan sakna en hund så mycket att man gråter varje gång man tänker på henne. Varje gång jag var ledsen under nästan 14 år, så kom Fifi försiktigt krypandes upp i famnen, Först såg hon på en med frågande ögon tills man började le mot henne. Sedan blev hon ivrig, började vifta på svansen och slicka en i ansiktet. Det händer inte längre. Gud så jag saknar henne! <3 p="">

Träning

Igår när jag var på gymmet (ja, jag for direkt till gymmet efter en tung arbetsdag, eftersom gymmandet får mig att koppla av) så var det ett gäng tjejer bredvid mig. Då frågade ena tjejen en annan: "tränar du alltså mycket?" Den andra tjejen svarade; "njaa, just nu försöker jag att gå åtminstone 1 gång i veckan och i vinter ska jag försöka gå 3 gånger i veckan, men det är svårt då man är så slut efter jobb".

Själv är jag "Just nu går jag åtminstone 3 gånger i veckan, men jag ska ta mig i nacken och försöka gå 5 gånger i veckan"

Jag förstår att man inte hinner träna om man har mycket annat att göra efter jobb. Såna veckor har jag också. Men jag tycker att det är mycket roligare, mera avkopplande och uppiggande om man tränar efter jobbet och om man inte har något annat för sig. Hellre det än att fara hem efter jobb och lägga sig på soffan och rulla tummar och vänta på att få fara och sova för att man är så trött.

De där tjejerna fick mig i alla fall att känna mig som en träningsnarkoman. Och det är jag inte. Det finns många som är mycket värre än mig. Månne det finns någon slags grupp för träningsnarkomaner? =D

"Hej, Jag heter Jeanette och jag är träningsnarkoman" HAHA!!

Nu ska jag i alla fall ta två dagar ledigt från tränandet och åka till Tammerfors och hälsa på Sini, det ska bli såååå roligt!! <3 p="">

Finska folket är bortskämt!

Idag skulle jag köpa en matta. Jag gick in i en butik och hittade en matta jag gillade. Lekte fundersam kund som behövde hjälp, men gav upp efter ca 10min då jag inte såg en enda försäljare, som visade minsta lilla intresse för mig.

Gick in i följande butik och hittade världens underbaraste matta, megadyr men fin. Började leka samma fundersamma och hjälplösa kund inför två försäljare. Men dessa försäljare tycktes vara mera intresserade av att prata med varandra än att sälja mattan till mig. Efter ca 10min rullade jag själv ihop mattan och släpade iväg med den mot kassan, förbi försäljarna. I kassan stod jag i några minuter med mattan i händerna. Ingen reaktion från försäljarna. Efter några minuter blev det tungt med mattan i händerna så jag bokstavligen slängde upp mattan på kassabänken och det sa "kaboom". Då reagerade en helt annan försäljare som redan hade kund och hon såg på mig som om hon funderade ifall jag hade något ärende. Jag såg på henne med en irriterad min. Sedan märkte hon att jag antagligen ville köpa någonting, så hon gick och sa åt de två försäljare att det finns en kund i kassan. En försäljare kom, men det var minsann ingen fart på henne.

Och så frågar sig det finska folket varför det hålls på med så mycket samarbetsförhandlingar inom olika företag just nu. Ja varför månne? Jag säger inte att man skall arbeta som någon galning varje jäkla minut, men arbetar man som försäljare så skall man ta hand om sina kunder och vara uppmärksam då en kund vill köpa något. Dessa två försäljare stod några meter från mig hela tiden, men visade inte det minsta intresse för mig - de hade ett intressant samtalsämne sinsemellan. Jag har börjat se hur bortskämt det finska folket är. Allting skall serveras på silverfat, men du ska inte själv behöva göra ett jävla skit för det som arbetstagare. Och har du inte den där lönen som ligger på minst 3000 €, du har arbetshälsovård och alla möjliga bekvämligheter, såsom motionssedlar och lunchsedlar, så då är företaget jävla skit. Jag har själv varit med om samarbetsförhandlingar och på grund av dessa blivit uppsagd och det kan jag säga att absolut inte var någon rolig upplevelse, men jag börjar tyvärr förstå mer och mer dessa samarbetsförhandlingar.

Nu jobbar jag på ett företag, med fast tjänst, där lönen är under dessa 3000€, som tycks vara ideallönen i detta land och vi får varken motions- eller lunchsedlar men om vi lyckas arbeta varenda jävla minut under arbetstid så får vi lite bonus. Ni kan ju tänka er att hur aktiv jag är som annars är arbetsnarkoman? Och jag kan säga er hur glad och tacksam jag är över att ha det här jobbet, ett jobb överhuvudtaget. Det gör mitt liv genast mycket enklare, friare och lyxigare - Jag äger en lägenhet, möbler till hela lägenheten och en bil. Och jag kan betala alla räkningar som jag får. Tänk vilken frihet! Tänk vilken lyx! Och för att ha den här friheten och lyxen så betjänar jag mina kunder på bästa möjliga sätt, för att ens ha en chans att få behålla jobbet.

Borde inte alla som har jobb vara otroligt glada över att ha sina jobb och faktiskt ge sitt allt inom det området de arbetar? Borde inte alla försäljare då faktiskt vara uppmärksamma och se till att de sköter sina jobb och få sina kunder nöjda medan de är på arbetsplatsen? Tänk så bortskämt finska folket har blivit!

Ny uppdatering för första gången på ett halvår; mycket har hänt

Ojojoj, så länge sedan jag skrev ett inlägg i min blogg, så nu tyckte jag att det var dags igen =P Jag har haft ganska mycket att göra det senaste halvåret. Redan att jobba måndag-fredag tar upp mycket mera av min tid än vad jag hade trott. Fast jag i slutändan var nästan mera på mitt förra jobb, men då kunde jag jobba kl. 8-14 eller 15-21, så det gav mig ändå mera fritid. Nu ska jag först jobba, stressjobba i 8 timmar, efter det kan jag koncentrera mig på t.ex. mitt sociala liv och gymmet. Efter att ha stressjobbat i 8 timmar och pratat non-stop så orkar man inte efter det vara social. Så då drar jag hellre på gymmet och typ spinnar av mig stressen. Efter att ha stressjobbat i 8 timmar, 5 dagar i veckan och helgen kommer emot, så är man så jäkla slut att man orkar inte göra något på helgen. Den här helgen har jag typ sovit hela tiden =/  eller ja, åtminstone luggit på soffan med ena armen ute och låtit "öööööööö" Okej, det att jag flyttade den här veckan kan ha bidragit med sin del också =)



Jag har nu flyttat helt och hållet till min allra egna hem. Nu gjorde jag det som jag gått och drömt om i två år; jag köpte ett hem åt mig och gud så glad jag är! Jag trodde inte det skulle gå så här snabbt som det gick, med tanke på att jag blev uppsagd från mitt förra jobb i oktober ifjol. Men däremot visste jag precis vad jag ville ha och var mitt blivande hem skulle vara. För några veckor sedan råkade jag hitta den här lägenheten, som är helt nyrenoverad - den blev klar för 2 månader sedan. Allt, förutom kylskåpet är splitternytt. Kylskåpet hade varit i användning i 6 månader tidigare. OCH den har diskmaskin <3 p="">
Men usch så jag gick och funderade på ifall jag skulle köpa lägenheten. Att jag skulle få lånet var det ingen frågan om - utan det var frågan om ifall jag faktiskt skulle klara av att betala bort den. Jag kom sista slutligen fram till den slutsatsen att jag behöver alltid ett hem att bo i, oberoende om jag blir arbetslös eller inte i framtiden. Däremot kan jag klara mig utan en bil och om jag skulle någon gång i framtiden sälja min bil, så skulle mina utgifter minska något grymt mycket. Men ett hem behöver man alltid. 

Jag är så himla glad!

I början av februari fick jag ett fastanställning för ett heltidsjobb. Oj vad glad jag var då. Allt börjar äntligen se ljusare ut. Det jobbet började direkt, vilket betydde att jag hade tre arbetsplatser i februari. Jag jobbade röven av mig. Bara typ 2-3 dagar ledigt i hela februari. Skönt dock att februarimånad är kort. Idag har jag haft ledig dag och jag har typ luggit i sängen hela dagen. Snart blir det utgång, jee!! :) Från och med nu har jag bara ett jobb som är tills vidare måndag till fredag, alla helger lediga - vilken lyx.

Det här betyder ju då också att jag var tvungen att säga upp mig från Viking Line, en arbetsplats som jag har tycks såååå mycket om och som jag har trivts såååå bra på. I fem år, under min studietid har det varit nästan som ett hem för mig, då jag var där nästan dygnet runt. Mina arbetskompisar började t.o.m. kalla mig för möblemanget där. Men livet går vidare. Eftersom jag har avslutat studierna och inte har någon möjlighet att leva på ett fåtal arbetsturer i månaden så var jag tvungen att hitta på en annan lösning.

Eftersom jag har fått ett heltidsjobb i Åbo så betyder det också att jag kommer att stanna i Åbo för en liten tid. Så det blev att börja söka bostad. Och jag hittade en och fick den. Om en månad flyttar jag in i en tvåa med bastu i Hirvensalo :)

Allt börjar se ljusare ut i mitt liv igen och jag är så himla glad. Så idag skall det firas att jag har heltidsjobb och snart ett eget hem igen :)

Killar

Den här rubriken påminner lite som Carries i Sex and The City, men mitt inlägg handlar inte om samma sak. Mitt handlar mera om killar och kläder. De flesta killar gillar inte att shoppa. De shoppar när de faktiskt måste ha nya kläder. Vilket i och för sig är väldigt ekonomiskt :) Strumpor och kalsonger får de av sin mammor till julklapp varje jul och nöjer sig med det tills nästa jul. 

Jag skulle jättegärna vilja köpa killkläder, men om killen har sin egen stil, så förstår jag att han inte vill att en tjej skall ändra på hans stil och gå och köpa kläder enligt vad hon tycker att han ska gå med (nog för att det skulle vara hur roligt som helst att få bestämma vilka kläder killen ska gå med). Men inte skulle jag heller vilja att en kille skulle gå o köpa kläder till mig, för de kläderna kan vara av helt annan stil än vad man själv har och jättefula och sen skulle man känna sig skyldig att gå med de kläderna för att inte göra killen ledsen. 

Nå nu ska jag komma till min point. Igår frågade jag av en kille vad hans favoritklädesplagg är. Alla har ett eller flera favoritplagg som man helst går med. Svaret var: "Hmmm... Inte vet jag... Jag gillar nog det klädesplagget och det och det och det... Och sen såklart t-skjortor!"

Kan det faktiskt vara sant att killar inte har favoritklädesplagg utan går med de kläder som finns i klädskåpet? I am so confused! 

Måste nog diskutera det här ämnet lite mer med honom så att jag kanske förstår lite bättre...