Finlandssvensk i oktober

Igår pratade jag med en finskspråkig kvinna, som inte gillade att prata med mig för att jag var svensk. Därefter pratade jag med en rikssvensk man som inte tyckte om att prata med mig för att jag var finne. Det är ju jobbigt det här att vara finlandssvensk, att vara precis mittemellan de två. Du är inte en finne, men du är inte en svensk heller. Så därefter blev jag på dåligt humör. För att jag rankas av båda ländernas medborgare. Men som tur var, så fick jag prata med ett finskt fyllo, som minsann gjorde min dag. Helt i fyllan och helt fördomsfri. Och superrolig att prata med! =D

För mig är oktober den värsta månaden på året. Det är då allting dåligt händer, plus att det är en deprimerad månad annars också. Det är exakt ett år sedan jag blev uppsagd från en ljuvlig arbetsplats. Inte för att jag på så sätt sörjer det. Det var då bara en otroligt jobbig period. Livet går vidare med nya utmaningar och äventyr. Men det harmar något grymt att jag blev uppsagd, avdelningen avslutades. Jag for inte frivilligt därifrån och jag kan inte återvända om det skulle vara så att jag skulle vilja det. Jag har drömt om det här några nätter den här veckan, konstigt.

Dessutom var det exakt ett år sedan min älskade Fifi hund togs hand om av änglarna. Henne har jag däremot tänkt jättemycket på den här veckan. Tänk att man kan sakna en hund så mycket att man gråter varje gång man tänker på henne. Varje gång jag var ledsen under nästan 14 år, så kom Fifi försiktigt krypandes upp i famnen, Först såg hon på en med frågande ögon tills man började le mot henne. Sedan blev hon ivrig, började vifta på svansen och slicka en i ansiktet. Det händer inte längre. Gud så jag saknar henne! <3 p="">

Träning

Igår när jag var på gymmet (ja, jag for direkt till gymmet efter en tung arbetsdag, eftersom gymmandet får mig att koppla av) så var det ett gäng tjejer bredvid mig. Då frågade ena tjejen en annan: "tränar du alltså mycket?" Den andra tjejen svarade; "njaa, just nu försöker jag att gå åtminstone 1 gång i veckan och i vinter ska jag försöka gå 3 gånger i veckan, men det är svårt då man är så slut efter jobb".

Själv är jag "Just nu går jag åtminstone 3 gånger i veckan, men jag ska ta mig i nacken och försöka gå 5 gånger i veckan"

Jag förstår att man inte hinner träna om man har mycket annat att göra efter jobb. Såna veckor har jag också. Men jag tycker att det är mycket roligare, mera avkopplande och uppiggande om man tränar efter jobbet och om man inte har något annat för sig. Hellre det än att fara hem efter jobb och lägga sig på soffan och rulla tummar och vänta på att få fara och sova för att man är så trött.

De där tjejerna fick mig i alla fall att känna mig som en träningsnarkoman. Och det är jag inte. Det finns många som är mycket värre än mig. Månne det finns någon slags grupp för träningsnarkomaner? =D

"Hej, Jag heter Jeanette och jag är träningsnarkoman" HAHA!!

Nu ska jag i alla fall ta två dagar ledigt från tränandet och åka till Tammerfors och hälsa på Sini, det ska bli såååå roligt!! <3 p="">