Den vanliga vardagen

För två veckor sedan berättade läkaren åt mig att jag har kronisk insomnia, jag kan inte somna in och när jag äntligen gör det så vaknar jag igen efter nån timme och samma rumba om igen.

Det här är inget ovanligt, så det är inte något som är synd om mig. Det är bara något grymt utmattande för mig själv. Jag läste någonstans att det är 10% av hela världens befolkning som har lider av insomnia, så vanligt är det. Jag har alltid haft sömnproblem och dålig sömnkvalitet. Det är väl därför jag ibland har kunnat "sova" i 16 timmar.

Med lite sömn klarar man sig en tid, men inte alltför länge. För ca 1,5 år sedan började jag tydligen klaga på att jag sov dåligt, då en kompis sa att jag borde skaffa sömntabletter. Och jag blev nästan arg på honom - nått såndärnt behöver jag inte, tänkte jag. I somras blev det ännu värre. Jag visste inte hur jag skulle klara av 5 dagars arbetsvecka, för att jag var så trött, alltså påriktigt trött, som i sömnlöst trött. Och för ca 2 månader sedan tappade jag sömnförmågan totalt. I ungefär 4 veckor räckte det ca 3 timmar innan jag fick sömn, sedan vaknade jag efter 2 timmar och låg vaken resten av natten, tills väckarklockan ringde. Efter jobbet gick jag och la mig, men ingen sömn. Så höll det på i några veckor tills min kropp sa till.

Läkaren gav mig ett sömnmedel och sa att en halv tablett skall räcka. EN tablett fick inte mig att somna, så utöver det fick jag ett till, annat sömnpreparat som läkaren sa att var ännu starkare så en fjärdedel av del, utöver den ena hela skulle räcka. Jag testade mig fram och en hel av vardera fick mig att somna och då sov jag helt okej

Men eftersom man kan bli beroende av och van vid sömnmedel, så får man inte äta dem alltför ofta. Nu, 1,5 vecka senare slutade jag med sömnpillren och jag har prövat mig fram. Efter 3, så gott som, sömnlösa nätter håller jag på att bli galen. Jag får helt enkelt inte sömn av mig själv, fast jag är sjukt trött. Och när man inte sover, så orkar man inte heller göra nått, tyvärr,,,, 

Läste på instagram ett ordspråk om insomnia som löd ungefär "Du sover aldrig, men du är aldrig helt vaken heller" och det är något som stämmer sjukt bra. Utan sömn så försvinner din koncentrations- och prestationsförmåga helt. Det enda du tänker på är att få fara hem och sova. När du väl kommer hem och går och lägger dig så får du inte sömn.

Det var det om det. Hoppas ni andra har sovit bra och att er vecka blir helt huippu! <3 div="">