Vet ni den där känslan då man på måndag morgon tänker "varför kan det inte vara fredag?" då väckarklockan ringer? Idag hade jag en stark sådan känsla. Jag har den nog varje måndag, men idag var den extra stark. Inte skall det väl vara så att man varenda måndag längtar till fredag? Veckan går ju nog jättefort och jag har mycket att göra, men oj så jag längtar till fredagarna. Är det nått fel på mig?
Jag jobbade i lördags och innan jag hade redovisat, stängt och bytt om så var kl. 15. Därefter for jag och åt med min kompis Fia. Hann bara hem i duschen så for jag på nytt till stan på ostbricka. Och jag var så trött att jag redan på lördagskvällen tänkte att jag skulle sova länge på söndagen. Jag vaknade ca kl. 11 med huvudvärk. Trodde den skulle gå över med lite morgonkaffe (jaa, och så storgrät jag samtidigt då jag såg på Pearl Harbour, jättesorgligt då Danny dör). Huvudvärken gick inte över. Jag tänkte att det beror på att jag inte hade ätit mat ännu. Jag åt och huvudvärken blev bara värre och det började bara flimra för ögonen. Jag kunde inte ens hålla ögonen öppna. Jag trodde jag hade migrän. Mot kvällssidan for jag ut för att få frisk luft och hoppas på att det skulle bli bättre. Det blev inte det. Jag stod i köket o höll i mitt huvud för det tog så ont. Tänkte att om jag tar värkmedicin och går o lägger mig så borde det gå över hoppeligen under natten. Det räckte 10 min så började det redan gå över, men jag var mör i huvudet resten av hela kvällen. Och mör har jag ännu idag varit.
Min poäng i det här är att helgerna är för korta. Lördagen jobbade jag och på söndagen mådde jag ännu sämre än vad jag brukar efter en rolig utekväll. Och välkommen måndag, så jag saknat dig <3 p="">
Hälsningar, hon som längtar efter fredag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar