Nu har jag kommit till en tidpunkt i livet, då jag faktiskt har börjat fundera på framtiden. Jag är fortfarande ung, så jag borde inte tänka på framtiden alltför noggrant ännu. But this moment just appeard. Och nu har jag någon sorts personlig depression. Finns det ens något sånt? Jaa, om ni inte vet vad jag menar, så är jag inte deprimerad på riktigt, men jag har börjat grubbla på min framtid.
Så nu har jag börjat t.ex. grubbla på den frågan många kvinnor säkert funderar på. Kan jag alls få barn? Så nu för att jag har börjat grubbla på t.ex. den frågan har jag börjat se på mina möjligheter till adoption. Aaah, jag vet att jag är löjlig nu! Men som jag alltid har vetat, så får man adoptera först efter att man har fyllt 25 år. Så först om ett år får jag fundera på det alternativet (vad håller jag på med?). Jag har åtminstone kommit fram till det svaret, att jag jättegärna skulle vilja ha egna barn, men visst är jag beredd att adoptera också. Det finns så många föräldralösa barn i denna värld, som behöver hjälp. Nå i alla fall, så finns det möjlighet för singelkvinnor att adoptera! Det har jag inte vetat förut. Det viktigaste är att man typ är rik och att barnet kommer till en trygg levnadsmiljö. Nu kan jag ju skita i att skaffa gåbbe också.(HAHA, skämt o sido!)
Jag vet att jag just nu är löjlig och att jag inte borde fundera på det här ännu på ett par år, men när tanken en gång slår en, så kan man inte sluta fundera. Nu även när jag skrev ner mina tankar, så insåg jag inte borde fundera på detta ännu.
Så jag återkommer till den här frågan om ett par år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar