Skärgårdsbo, bosatt i en stad, studerande och arbetstagare med ett socialt liv är inte alltid lätt kombination, men det går utmärkt om man vill det. Och jag vill det!
Jag är en tjej, eller ja rättare sagt en kvinna på 26 år. Jag bor i Åbo i Finland. 100 % finlandssvensk. Jag är med andra ord en stolt ägare till en Helly Hansen - jacka. Just nu jobbar jag heltid med kundbetjäning.. Jag älskar att ha ett socialt liv och såklart, gå på gymmet. Gymmet har under det senaste året blivit en livlina för mig. Om jag inte går på gymmet på ett par dagar, blir jag galen. Så kom inte nära mig om jag inte har gått på gymmet på länge!
Eftersom jag är uppvuxen i skärgården, på en ö vid namn Rosala, är även det en viktigt del av mitt liv. Ingen får prata ont om Rosala!!
Den här bloggen handlar alltså om allt mellan himmel och jord, som berör mitt liv. Hoppas ni tycker om det ni läser i den här bloggen.

fredag 15 mars 2013

Det där med hälsostationer

Idag var jag till laboratoriet och gav några blodprov och sånt. Eftersom hälsostationen på Tallbacken fortfarande är lite obekant för mig, så visste jag inte exakt var laboratoriet var. Jag gick fram till en lucka, där en människa satt. Nu var jag alltså inte på den "svenska avdelningen". Jag frågade ändå på svenska var laboratoriet låg. Personen som satt i luckan svarade också på svenska. Jag märkte att hon var ursprungligen finskspråkig, men hon bröt på rikssvenska. Hon var väldigt glad och hjälpsam och berättade att jag var nu på fel ställe och så berättade hon vart jag skulle och vad jag skulle göra.

Jag kom alltså till rätt ställe och proven blev tagna och även denna provtagningsmänniskan var riktigt trevlig. Hon sa att jag måste beställa telefontid till min läkare för att få veta svaren. Och jag kan beställa tid antigen genom att ringa eller gå till en såndär lucka, med en människa i och beställa tid. Så jag tänkte att jag nu, medan jag en gång är på hälsostationen. Jag gick fram till den där nummerlappsautomaten och skulle ta en lapp. Knapp nummer 2 stod på finska och knapp nummer 4 var precis samma text, men på svenska. Så jag tryckte på knapp nummer 4 för att få service på svenska. När det var min tur, så började jag förstås på svenska. Såhär gick vår konversation till:

Kvinnan i luckan svarade: joo oo, puhutko suomea?
Jag: Joo puhun.
Kvinnan: Milloin oot syntynyt?
Jag: 10.1.1989. (Nu ringer kvinnans telefon och hon kollar på displayen och har typ glömt bort mig.)
Kvinnan: Niin, eli milloin oot syntynyt?
Jag: 10.1.1989
Kvinnan: Ja loppuosa? (med den tonen i rösten, som om hon redan hade frågat min personbeteckning, fast hon bara hade frågat när jag var född.)
Jag: XXX-X
Kvinnan: Milloin otit näytteet?
Jag: Tulin just laboratoriosta..? (med en osäker ton i rösten)
Kvinnan: Eli milloin tulokset mahtaa tulla?
Jag: Sitä mä en osaa sanoa.
Kvinnan: No lääkärillä olisi aikaa kahden viikon päästä, klo 8.30-9. Sopiiko sulle?
Jag: Ootas hetki, katson kalenterista. (medan jag plockar fram min kalender och kollar om det passar, har kvinnan hunnit ta fram sin telefon på nytt och börjar knappra på den.)
Jag: Joo sopii, että hän soittaa mulle 8.30-9 välisenä aikana.
Kvinnan: Siis, voi olla ettei hän soita silloin, jos hänellä on kiire. Hän voi soittaa myöhemminkin siinä tapauksessa. (Nu hade hon en sådan ton i rösten, att hon redan har förklarat detta för mig, men att jag inte skulle ha fattat).
Jag. Joo, se sopii.

Och sedan alla dessa avslutningsfraser. Är det bara jag som tycker att det är rude att inte koncentrera sig på kunden när man har kund, och istället kollar på sin egen telefon? Och varför tala hon till mig som om jag var dum i huvudet, när jag svarade noggrant på hennes frågor? Och varför har de en skild knapp på svenska och man ändå är tvungen att prata finska..? Kan de då inte ha samma knapp för båda och men texten på finska och svenska på "samma rad"?

Nåjaa, nu blir det åtminstone städning! See you guys! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar