I början av sommaren blev min hund snabbt dålig. Hon slutade äta och tappade något grymt snabbt vikt. Hon var bara skinn och ben. Hon orkade inte göra något, utan låg bara och sov. Mamma åkte med henne till veterinären och Fifi fick diagnosen "Diabetes". Två veckor till, så skulle hon ha dött av uttorkning. Veterinären ville ge henne "den stora sprutan" för den enda andra alternativet var två insulinsprutor om dagen resten av hundens liv. Och det är jobbigt. Mamma tog Fifi med hem och påbörjade insulinsprutandet.
Nu har insulinsprutandet pågått en tid och hud är sitt normala jag igen. Tjock och pigg. Men p.g.a. diabetes har hon u förlorat synen. Och till på köpet, av någon konstig orsak har hon även förlorat hörseln. Jaa, ni kan ju tänka er en hund utan syn och hörsel. Det är ganska jobbigt. Så min älskade hund har inte länge kvar :´( Jag försöker vänja mig vid tanken, men det är svårt och jag vill inte...
Bilden är på min hund då hon var som dåligast. Hon bara hänger i min famn, typ "helt död". Bara skinn och ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar