Skärgårdsbo, bosatt i en stad, studerande och arbetstagare med ett socialt liv är inte alltid lätt kombination, men det går utmärkt om man vill det. Och jag vill det!
Jag är en tjej, eller ja rättare sagt en kvinna på 26 år. Jag bor i Åbo i Finland. 100 % finlandssvensk. Jag är med andra ord en stolt ägare till en Helly Hansen - jacka. Just nu jobbar jag heltid med kundbetjäning.. Jag älskar att ha ett socialt liv och såklart, gå på gymmet. Gymmet har under det senaste året blivit en livlina för mig. Om jag inte går på gymmet på ett par dagar, blir jag galen. Så kom inte nära mig om jag inte har gått på gymmet på länge!
Eftersom jag är uppvuxen i skärgården, på en ö vid namn Rosala, är även det en viktigt del av mitt liv. Ingen får prata ont om Rosala!!
Den här bloggen handlar alltså om allt mellan himmel och jord, som berör mitt liv. Hoppas ni tycker om det ni läser i den här bloggen.

onsdag 20 juni 2012

Gårdagens äventyr.

Många tycker att en kvinna skall vara naturlig, vältränad, långt hår och långa naglar. Jaa, helt enkelt kvinnlig, vilket jag fårstår. Mitt mål det senaste året är att bli mera kvinnlig. Jag har alltid varit lite "äijig". Och jag ville göra det så klart den natuliga vägen. Så jag började träna. Nuförtiden har jag som mål att träna på mågot sätt i 6 dagar i veckan. Gymmet eller en vanlig länk har det för det mesta blivit.

När jag fyllde 18 år, klippte jag håret kort. Ifjol började jag igen låta håret växa. Och så började jag låta naglarna växa. Men eftersom jag har en dålig vana, att börja bita på naglarna direkt som jag blir lite nervös, så måste jag ha nagellack hela tiden. Då biter jag inte.

Igår kom det en vändpunkt i min kvinnlighet. Jag var ute och sprang min vanliga runda, något hände och min fot började göra jätteont. Jag var tvungen att avsluta länken mitt i och typ hoppa på andra foten hem. (Nu är foten totalt uppsvullen). När jag kom hem, skulle jag släppa löst mitt hår, men det var så trassligt (för att jag inte har orkat reda upp det på länge), så jag fick inte bort hårbanden därifrån på något sätt, naglarna bröts och nagellacket for åt rumpan.

Efter mycket fixande med foten, håret och naglarna lyckades jag yra bort mig till Pargas igen .. Och denna gång - för första gången på måånga år - till Harry´s. Där träffade jag Pernilla för första gången på två år. Pernilla berättade hur hennes två år har gått, mestadels på sjukhus. Men hon såg riktigt pigg och kry ut nu, hoppas det håller sig så också :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar