Igår kom det 4D och jag tänkte gå och sova då när det började men sen var det ett ganska intressant ämne, så jag blev ändå och se på det. ämnet var Siamesiska tvillingar. De här tvillingarna satt fast i varandra i magen och de delade lever och tarmar. Strax efter att de hade föts, började de få problem och läkarna bestämde att operera isär dem. Faith, den ena tvillingen klarade sig relativt bra under operationen men den andra tvillinen, Hope, fick problem genast och levde endast tack vare maskiner. Föräldrarna fick ta ett svårt beslut. De måste bestämma om de ville stänga av maskinerna. Och de bestämde att göra det eftersom Hope skulle vara tvungen att leva med det hela sitt liv... Så sen hade de bara Fath kvar som fick problem ca 1 månad efter operationen och dog. Föräldrarna fick skriva födelse"sån där blankett" och dödsattest under samma månad...
Båda föräldrarna var unga, mamman var 18 år och pappan lite äldre. Den här pappan hade mycket starka känslor och var hela tiden orolig, nästan så att han grät. Mamman däremot såg ut att inte bry sig så värst mycket. Eller åtminstone utsides. Hon sa vid ett skede "hoppas vi slipper hem om senast en månad" och "jag vågar inte röra dom, dom är ju så småa". Herregud, det är ju hennes barn! När sen båda barnen hade dött, såg man att hon var ledsen, men hon grät inte... Alltså jag kan inte beskriva det här, men jag blev bara så arg på henne... Jag t.o.m grät när båda barnen dog...
Om jag skulle få Siamesiska tvillingar, vet jag att jag skulle älska dem, men jag vet inte hur jag skulle reagera när jag ser dem för första gången. För när jag ser Siamesiska tvillingar (som jag gör bara i TV) har jag svårt att se på dem, för de tycks ha det väldigt svårt... Jag tycker så synd om såna...
Jag har bara så mycket känslor och tankar efter det här repotage/dokumentären, att jag måste få berätta om det. Känslorna efter gårdagens dokumentär är både positiva och negativa. Jag skulle nog samtidigt vilja exakt veta vad jag skulle tycka och tänka om jag någon gång skulle få sådana tvillingar.
Men det återstår och ser, kan ju ännu finnas chans att jag får siamesiska tvillingar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar